Jag är en människa som har många vänner, en hyfsad familj, ett underbart jobb. Men jag har ändå aldrig känt mig såhär ensam. För det är ingen som ser, jag vill inte att någon ska se, jag vill inte att någon ska veta. Men jag behöver att åtminstone en skulle se och hjälpa mig. Jag klarar inte det själv, men jag kommer aldrig någonsin be om det.
Det är ingen som ser dom sömnlösa nätterna med all smärta, det är ingen som ser ångesten inom mig, det är ingen som vet hur denna depression egentligen tär sönder mig del för del varje minut. Allt alla ser än en stark arbetsvillig människa med ett fejkat leende. Om dom bara visste varje sår, varje ärr under kläderna...

Ni vet när man vet vem någon är men som man inte känner så väl. Man har sett personen och man har pratat ett par gånger. När man börjar gilla personen för den har en sån personlighet. Varje gång man träffar personen är det så man blir lite smått förä...

Jag var också pappas lilla flicka en gång i tiden. Vi hade den bästa möjliga relationen, men jag tro mesta dels att vi hade så nära kontakt på grund av mitt sportande. Vilket var ett stort intresse för oss båda två på den tiden. Sen växte jag upp och...

När inte hjälpte att skära sig, när inte orken längre fanns kvar. Så försökte jag ta mitt liv, jag ville ta mitt liv. Det var för ungefär 7-8 årsen. Jag var så nere och orkade inte mer. Jag kände inte mig värd att leva, jag kände inte längre mig älsk...

Hur mår du? Är en ständig fråga som vi hör flera gånger om dagen och vi svarar alltid att det är bra. Men är vi ärliga? Mår vi egentligen bra? Det är klart man säger att man mår bra, tills någon kanske frågar på djupet, hur det egentligen är. Som om ...